Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-02-22 INFORMELLT Är social intelligens i själva verket konsten att vara formell? Som informell struntar man i de mest rituella traditionerna, och avgör mer individuellt hur man vill bete sig. Men det är inte många som vågar släppa sina yttre rollspel, som det formella kräver. Antingen för att de inte vill bli sårade av "de framgångsrika", eller för att de själva tillhör "de framgångsrika" och därför inte innehåller så mycket mer än en image. I gamla traditioner ligger tryggheten att den som vet att följa reglerna ses som intelligent och samlad. En sådan person ger ett självsäkert intryck. I rätt miljö, där han eller hon är van vid att vistas, behöver det inte finnas någon oro för upptäckten av den egentliga personligheten - den informella människan. Bakom det korrekta, väl inövade konstgjorda beteendet, pudret och de trendiga glasögonen, döljer sig hos många något som de aldrig vågar släppa fram offentligt. Spelets regler kan lura även den skarpögde; inte sällan avslöjas i efterhand hur chefer visat sig vara riktiga pirater. Medan deras yttre sociala skal har smickrat medmänniskorna i orgier av inbördes beundran, har deras informella jag, likt ständiga mörka skuggor, kliat sig i skrevet och hånflinande låtit girigheten dregla över diverse smutsiga kap. Informellt verkar de flesta "framgångsrika" människor vara ganska ointelligenta. Det är endast deras vilja att förmedla en image, en självbild som de innerst inne inte kan stå för, som gjort att de "kommit någonstans". Och då har de egentligen inte kommit längre än att de glänser lite mer just i gruppen för inbördes beundran. De har tjatat sig till fler förmåner än andra, och är stolta över det. De har klappat varandra på axlarna och hållt varandra om ryggen. Och ständigt påminner de varandra om vilka bra idéer som kläckts - idéer som mest bara gjort att de själva kan lysa lite starkare. Sällan har de tillfört omgivningen något. Social intelligens är alltså inte vad den kan tyckas vara. Den har en baksida i alla traditioner och etiketter, och många har mycket svårt att se vad som är bak och fram. De talar gärna öga mot öga med någon som samtidigt vänder ryggen till, så att säga. Kanske av rädsla för det informella. Och vem vet - kanske visar det sig vara tomt där inne, om kontakt mot alla odds skulle uppstå. En image är trots allt trevligare än ekande tomhet. Skrivet av ©Huggolina 20:38 | LÄNKA | (0) comments 2002-02-13 HAIKU Haiku skrivs i tre rader, med 5, 7 respektive 5 stavelser. Men jag har inte ro att stilla mig, så det får bli flera på rad. För ett ögonblick lämnar du din energi svävande mellan oss I ett andetag känner jag den fylla mig med livets hela mening Du och jag är allt och allt är just vad vi har när vi vågar se För ett ögonblick låter jag dig se min själ så som jag ser din Tiden stannar upp medan vi räds det stora och låtsas glömma Ingenting har hänt Fanns där någon energi? Säg, vad är klockan? Skrivet av ©Huggolina 23:36 | LÄNKA | (0) comments 2002-02-08 GRÅTA Ordet gråt finns inte som substantiv. Men skratt, det finns. Skrattet lever i de isolerade ögonblick som jag upplever något roligt. Då bubblar det av glädje inom mig, och jag fylls med värme och förnyad livskraft. Ett skratt är kortlivat. Det får plötsligt eget liv av en händelse, men när den är över så är också skrattet borta. Kvar blir en känsla av svag glädje, som lite senare övergår i neutralitet. Skratt är kortlivat, men vi har ett ord för det. Och skratt är härligt! Somliga dagar skulle jag bara vilja lägga mig i en mörk vrå för att gråta, alldeles ensam. Det är som om jag vore en bägare, som fyllts till bristningsgränsen med ledsamheter. Tänk då att få krypa ner under en tjock filt, och låta den suga upp allt. Men jag gråter nästan aldrig. Jag tänker kanske på ledsamheter, men även om jag inte gör det så finns gråten där i bakgrunden. Idag är en sådan dag, då den är med mig hela tiden. Jag känner hur dess fingrar griper nya tag inom mig, för att inte halka ner för långt i det undermedvetna. Jag har svalt den, men den hänger kvar någonstans i halsen; ibland ända nere i bröstet, där den hindrar mig från att andas fritt. Det är så dumt att jag inte passar på att gråta när jag vet varför, istället för att spara alla tårar tills jag vill gråta utan att längre förstå. Alla missade tårar har samlats till en inre pöl, som jag bara vill gråta åt. Gråten finns i så många former, även om man vägrar släppa fram den. Till skillnad från skrattet, så lever gråten vidare även sedan det ledsamma har motats bort. Varför har den då inte ett eget ord? Skrivet av ©Huggolina 19:25 | LÄNKA | (0) comments 2002-02-07 FONETIK Om vi inte hade dialekter kanske vi kunde skriva som vi talar. Tänk om det vore så lätt, att sje-ljudet i orden sjö, skina och stjärna stavades med ett enda tecken: ?. - Vi slog oss ner vid ?ön och njöt av den ?ärnklara himlen och det magiska mån?enet. Vi var nästan helt ensamma. Bara ?u små stugor låg spridda i området, varav man kunde ?ymta ett par av dem genom den glesa men ståtliga bokskogen. Ord som kär och tjugo kunde med ett che-ljud skrivas: - Jag är çär i çugo män". Så finns det dolda ng-ljud som kunde buntas ihop i tecknet ?: - På ba?ken hämtade jag de sista av mina sparpe?ar. Här kommer ett citat av Marie von Ebner-Eschenbach (som jag förresten kunde ha stavat Ebner-Eçenba?), med fler ljudtecken: "And?fattiga m?nni?ur kan man int? ?lda till ?ntusiasm, b?ra h?tsa till f?natism." OK, här kommer det "på riktigt": "Andefattiga människor kan man inte elda till entusiasm, bara hetsa till fanatism." På ett sätt e de la tur att vi inte skriver som vi pratar, mä alla dialekter som finns. Man kunde rätt snappt få hövvövärk. ;^) Skrivet av ©Huggolina 11:37 | LÄNKA | (0) comments 2002-02-04 EROTIK Hur kommer det sig att människan är så erotisk, jämfört med de flesta andra djur? Tänk om hela landet skulle stanna av i augusti för att "göra barn". Ja, tänk om vi hade en årlig brunstighetsperiod under någon vecka eller två, då könshormonerna hunnit samla på sig en väldig erotisk energimängd. En enorm årsladdning, som måste få utlösning för fortbildningens skull. Just så lever ju många däggdjur. En hel del av våra arbetsplatser skulle kanske stänga för älskog, och rusningstrafiken stanna för heta blickars skull. "Det sa klick, och sedan måste vi bara få känna på varandra!". Män och kvinnor skulle springa omkring rufsiga och rödkindade på fullpackade danshak (ställen som under resten av året inte vore lika välbesökta), somliga mer desperata än andra. Sedan skulle det lugna ner sig till ett stilla vardagslunk igen. I maj skulle så otroliga mängder bebisar födas. Det skulle vara svårt att hålla reda på alla hjordar av mammor och barnvagnar som korsade vägarna vid gryning och skymning. Varför är det då inte på det viset? Vi människor är ju inte så erotiska endast en gång om året, utan hela tiden! Det är ganska intressant att vi bara på något ögonblick reagerar erotiskt när vi ser någons blick eller mjuka kroppsrörelse, hör någon prata på ett speciellt sätt eller om vi blir fysiskt berörda. Borde vi inte, efter så lång tid tillsammans, ha vant oss vid varandra? Hur kommer det sig t.ex att kvinnans kropp exponeras på alla de sätt i olika medier, som om hon vore exotisk och ovanlig? Hon ser ut som hon alltid har gjort, och det är något alldeles naturligt (om hon inte har skönhetsopererat sig på ett absurt sätt, förstås). Någon sa mig att civilisationen har drivits fram av kvinnan. Att mannen inte tjänat lika mycket på det moderna samhället som kvinnan har, eftersom hon fått mer makt och erkännande än tidigare. Kvinnan ska ha fört fram mannen mot civilisationen på ett sådant sätt att han knappt har märkt det själv. Det skulle betyda att kvinnan är mer intresserad av ett intellektuellt samhälle än mannen är (trots att han sitter i högre positioner i samhället). Förr i tiden kämpade männen mest med muskelstyrka och primitiva vapen för att få det de ville ha. Kvinnor tog de sig an sexuellt allt som oftast, som vilka föremål som helst, och inte lyssnade männen på vad de hade att säga. Hur många män ville bruka jorden? Jag fick höra att lantbruket var något som kvinnorna förde fram. De ville nämligen trygga barnens framtid, medan männen mest ville "göra barn" och leva livet på annat sätt än genom hårt arbete. Jag vet inte vad jag ska tro om det, men nu när vi väl har fått ett civiliserat samhälle, måste nästan alla jobba mycket för sin försörjning. Kanske är det därför vi är så erotiska av oss - för att vi egentligen skulle ha levt i skilda miljöer? Männen med frihetens lag som rådande någonstans "ute i bushen", och kvinnor och barn i ett intellektuellt, civiliserat samhälle? Då de heterosexuella männen och kvinnorna när som helst kan råka mötas någonstans på mitten, måste alla vara beredda på erotiska strapatser! Det kan ju dyka upp en främling med ett skönt sug i blicken, och man vet aldrig när eller om man råkas igen. Men nu har vi faktiskt allt i samma gryta: dagligt gemensamt arbete, kvinnor och män överallt, sexpartnern i samma säng säsongen runt... och exploaterade kvinnor i alla medier. Människan är verkligen ett erotiskt djur! ;^) Skrivet av ©Huggolina 19:44 | LÄNKA | (0) comments 2002-02-02 DIKT Jag skulle vilja skriva dikter, men vet inte om jag kan. När blir en text en dikt? I skuggan Rötterna må växa vilt omfamna det mest exotiska sträcka sig mot urskogen och nå förunderliga krafter Det enda som syns är de vita små kronbladen och ett blygt leende i skuggan av eken Denna blomma plockas ej för sin skönhets skull ty ingen har sett den Denna blomma sjunger ej sin vackraste sång ty ingen har bett den På sin plats invid eken delar den liv med dem som söker skugga och ro med ryggen mot trädet Rötterna må söka sig bort och samla visheter men jämte den stolta eken är den en oansenlig blomma Skrivet av ©Huggolina 11:50 | LÄNKA | |
|
|
|
