Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2003-03-14 ÖGONBLICK Om jag ger dig en blick, vad ger jag dig då? För ett ögonblick möts våra ögon, och ett helt universum stormar genom mig. All den rymd som ryms i en blick kan nästan vara mer än jag mäktar med. Kanske beror det på vad jag väljer att se, eller snarare att inte filtrera bort. Med en snabb blinkning är ju hela världen som den brukar vara, men om jag vill ser jag - och fylls jag av - hela rymden. Många skådar sin egen spegelbild, eller tanken av den, i andras blickar. Inte för ett ögonblick tappar de koncentrationen på hur de kan ta sig ut. Men det når inte långt. Allt ytligt tillhör och stannar på ytan. Vid pupillen slås allt sönder och tolkas hur som helst i huvudet av den som tittar. Men det som inte är yta, utan mer likt universum under någons hud, går längre in och ut i evigheten, tillsammans med den som ser - den som verkligen ser. Allt finns överallt där man vill se det. Så, om jag ger dig ett ögonblicks ögonblick, vad händer då? Kan vi byta blickar och kanske byta liv? Och hur ser den som är blind? Någonstans måste väl rymden ändå tränga in? Många är frågorna. Så många att de knappt går att överblicka. För varför heter det ögonblick, när inget annat ändå blickar? Att höra någons korta suck skapar inga öronblickar. Bara ögat kan ha överblick, eller blicka ut i ögonhöjd. Och bara ögat vet hur länge det vill se. Eller hur länge det vågar se. En blick kan vara i evigheter, men hur länge varar då ett ögonblick? Tänk på det ett ögonblick. Skrivet av ©Huggolina 22:21 | LÄNKA | (0) comments 2003-03-10 ÄR Är vi de vi tror att vi är? Vem är jag? ÄR jag någon alls? Kanske leker livet genom mig, som om jag vore en glasskiva med små hål i: ljuset kan stråla igenom mig, och även mörkret når mina innersta vrår. Men inom mig är jag ingen, bara en vind av energi som vibrerar med en frekvens som ger mig en personlig ton. Man kan om man vill tänka sig mig som en glasknapp i samhällets kappa, fastknäppt i arbetslivet. En knapp som egentligen längtar efter att få knäppas upp, lossas från sin tunna tråd och ramla av. Som vill studsa iväg mot okända mål. Somliga knappar hamnar i yllekappor och andra i små barns samlarlådor. Det går knappt att föreställa sig hur livet skulle kunna te sig om det ville sig så. Men då jag inte är någon egentligen - allra minst en glasknapp - är jag knappast heller den som kan klaga över det ljus eller mörker som strömmat genom mina energier, en knapp sekund från mitt hjärtas senaste slag. Skrivet av ©Huggolina 11:04 | LÄNKA | (0) comments 2003-03-09 ÅTERBLICK Tid är mycket som inte finns Alltid är nu och alltid är då - alltid blandar de båda. Vem är du min själ och vän, vem är det du minns? Ditt ursprung börjar nu och då, det kan vi alla beskåda. Vi sparar och minns, vi skrattar och gråter. Plockar med bilder ur nu och då. Aldrig vi våra sorger förlåter, eller att vi dem alls kan förstå? Vad är nu nu, och vad är då då, när frågan vill hitta rätt? Inte är det tiden, eller hjärtat som gå, och inte är det vad du hört eller sett. Vem är du nu, som själ och vän? Vem är det i tiden du plockar fram? Du är väl densamma som liten och vän, fast numera stoppad med synd och skam. Synd och skam och vänlighet i bål, dödsförakt eller dödslängtan svår. Alla känslor, liksom drömmar och mål skymtar fram när du frågan får. Stormen sliter, rycker och drar i dig, fastän den levde för längesedan. Kan du det levande förlåta i sig, eller tyngs du av tanken allaredan? Vem är du nu, som själ och vän, vad finns i din handling och tanke? Samlar du erfarenheter än, något nytt som kan tynga din manke? Tiden är inte lång eller kort, roten finns alltid i omlopp. Ursprung och framtid rider fort i en gemensam själsgalopp. Skrivet av ©Huggolina 19:17 | LÄNKA | (0) comments |
|
|
|
