Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-03-22 LAST En av mina laster är choklad. Summan av alla laster är konstant, sägs det. Om man slutar röka, så börjar man med något annat istället, som väger upp det positiva i att man inte längre drar ner (brand)rök i lungorna. När hörde du senast någon säga "En av mina lustar är choklad"? Varför tillåter vi bara sexlivet vara lustfyllt, medan allt annat roligt, gott eller njutbart ska förpassas till området "laster"? Om någon har problem med lusten, så är det underförstått att han eller hon har lägre sexualdrift än önskat. Ingen frågar sig om livet i allmänhet kanske känns tungt, eller om han eller hon har svårt att få tiden att räcka till den lustfyllda hobby, som kunde ha gjort livet lite soligare. Nej, lust för oss hör sexlivet till. Så är det bara. När blir då allt annat lustfyllt en last? Jo, så fort vi tycker om något så mycket att vi gärna sysslar med det även om vi har nyttigare saker som väntar. Men hur gott det vi ägnar oss åt än är för oss, så räknas det som en last. Det är faktiskt inte bara rökning och kalorier som ger oss livslust och njutning, utan även sådant som ÄR nyttigt. Och det är ju inte bara sex, eller hur? Ett glas rött vin om dagen sägs ju vara väldigt bra, till exempel. ;^) Låt oss se mer positivt på det vi tycker om, och inte bara skuldbelägga vår njutning eller glädje. Låt oss vara glada för att det finns choklad, kaffe, god mat, pengar över till köpfrossa eller vad det nu kan vara som vi ser som våra laster. Kalla det för vad det är: lust. Nu har jag lust att avsluta med en riktigt bra knorr här, men jag kan inte komma på något alls. Lustigt! Skrivet av ©Huggolina 22:31 | LÄNKA | (1) comments 2002-03-05 KÄRLEK Det många kallar kärlek, är egentligen något helt annat "Kärleken", som vi ser den här i Sverige, innehåller även så mycket annat att kärleken i sig blir en väldigt svag ingrediens. Många gånger går den inte ens att urskilja. I kyrkan lovar mannen och kvinnan varandra evig trohet. De sägs bli ett, och tillhöra varandra. Prästen binder dem till varandra med ord som kärlek, men i samma mening betyder detta att de därmed inte får älska några andra. Kärleken förvandlas till ett avtal som handlar om evig trohet och pålitlighet just dessa två personer emellan. Om de känner kärlek för andra människor, så som Jesus antagligen gjorde, är de syndfulla. Den större livslusten är smutsig. Den som gifter sig medverkar till att göra sin kärlek till livet och andra vuxna människor än partnern till något förbjudet. Kärleken får i vår kultur nämligen bara ha ett enda mål; partnern. I den kärlek som ligger i vår kultur, ingår ingredienser som... Kontrollbehov Ägandebehov Behov av sällskap Rädsla för ensamhet Dålig självkänsla Dåligt självförtroende Dålig initiativförmåga Behov av uppskattning Behov av bekräftelse Glädje i tanken hur partnern tänker på en Sexuell lust Längtan efter familj och barn Svartsjuka En mall för hur parbildning ska gå till Vardagliga vanor som rullar vidare Medkännande och/eller medlidande Praktiskt planerande av livet Äkta kärlek Ingår man ett äktenskap har man antagligen de flesta av ingredienserna inom sig. Varför skulle man annars lova att ta hand om varandra (istället för att låta det hända spontant, av glädje och kärlek), eller att inte känna sexuell lust för några andra (man lovar att hålla sig till varandra för att inte drabbas för hårt av svartsjukan, kontrollbehovet, sin dåliga självkänsla och det dåliga självförtroendet, och man har ju sitt behov av bekräftelse. Man vet också hur mallen ser ut för ett förhållande i vår kultur)... Ja, listan kan göras lång. Den äkta kärleken får inte så mycket plats - den är knappt godkänd i samhället. Viktigast är de sociala rollerna, och att man är lagom kylig och följer de färdiga mallarna för att "älska". Om man älskar flera vuxna människor samtidigt, så älskar man t.ex för mycket. Kulturen säger oss att vi ska älska bara en person - och låta kärleken bygga på den långa listan med andra känslor här ovan. Det är kulturen som gör att äkta kärlek till flera personer ger oss dåligt samvete och skuldkänslor. Den gör också att dem som inte är "den enda" får en massa dåliga känslor, eftersom samhället berättat att det är fel; om de inte är "de enda", så är de inte älskade. Ägande och kontroll... växande våld och hat, fördomar och rasism... Mycket vågar vi känna. Men inte någon större, äkta kärlek. Den gömmer vi inom oss, eller förbehåller allt fler religioner. Skrivet av ©Huggolina 01:42 | LÄNKA | (0) comments 2002-03-01 JAG Alla vet väl vem jag är? Eller? Jag menar... alla använder vi ordet, men ändå har det lika många betydelser som det finns människor. När jag säger "jag", så menar jag något som ingen annan känner annat än på ytan. Ingen vet egentligen vem jag är, förutom jag själv. Tror jag. Många känner inte ens sig själva, så hur ska de då kunna förstå sig på andra? Deras jag finns gömda någonstans djupt inom dem, nästan i det undermedvetna. En plats i det stora själsliga, dit de aldrig ids bege sig. Men jag lovar, jaget kan vara ganska intressant, om man bara tar sig tid och låter tillvaron slå sig till ro. Någon berättade nyligen för mig om sina tankar, och kom med en inspirerande idé. Kanske stämmer den inte med verkligheten, men vad gör det? Vi lär ändå aldrig få veta, och medan vi lever kan vi lika gärna mata fantasin med sådant den tycker om att idissla. Det är ju så att kvantpartiklar har en "spegelbild" i partiklar som snurrar eller rör sig i motsatt riktning. Om man påverkar en av partiklarna, reagerar den andra spegelvänt. Idén jag fick höra är då: bär vi alla kanske inte på ett jämnt antal av dessa partiklar? Har de spridits ut över hela jorden, så att vi bara bär den ena partikeln av en massa partikelpar, medan dess speglingar finns någon annanstans? Är det kanske så att varje liten partikel inom mig har sin motpartikel på okända platser ute i världen? Kanske någon i en blomma, en annan i en fläckig gris, någon i en vattendroppe i Indiska Oceanen - och kanske även en i dig som läser detta? Kan i så fall dessa partiklar falla in i en gemensam svängningsfrekvens, liksom svängningar i en del av hjärnan påverkar andra delar, så att allt svänger i en gemensam frekvens (EEG)? Vi har t.ex en frekvens när vi är vakna, och en helt annan när vi sover. Kanske är det så att varje hjärna som helhet också kan kommunicera med andra hjärnor, men på ett så högt frekvensområde att det inte är mätbart? Och vilken spännande tanke, om också hela kropparna är synkroniserade med andra kroppar, växter och landområden! Ett kollektivt medvetande och minne har ju diskuterats emellanåt, för att förklara sådant som telepati (numera vetenskapligt bevisat), sanndrömmar och synskhet. Vem är då "jag"? Kanske är jag en del av dig. Kanske påverkar vi varandra mer än vi tror, genom att tänka kärleksfullt på världens folk. På bussen idag satt ett par äldre damer (i 60-årsåldern) bakom mig. Inte ett positivt eller glatt ord växlades under den kvart jag tyvärr råkade höra delar av samtalen. Det pratades högt och illa om kollegor: - Hon går där och vickar på röven, som om hon vore snygg. Hur gammal är hon? - 50. - Jaså, 50. Fast hon tror ju att hon är någon jävla tonåring, som hon klär sig! Men hon har ju ett arsle som en lagårdsdörr. Hela hon är ju bred. Fy fan! De mogna damerna hoppades även att den nykära 30-åriga kvinnan, som de båda kände, snart skulle bli besviken igen, eftersom hon tyckte att hennes nya kille (alldeles för god för henne - han skulle sääääkert snart inse vad hon hade gjort tidigare, och tröttna på henne. Om deras egna söner kommit hem med en sådan kvinna skulle de inte bli glada!), för hon var ju så hemsk att hon kallade honom "pappa" inför sina barn! Vad är det som gör att fysiskt mogna människor har dessa attityder? Vad är meningen med livet för dem? Jag blev på så dåligt humör, och de kan ju inte ha blivit glada själva heller. Kanske gör deras elaka tankar att världen känns lite tråkigare, även på håll? Ja, vem vet? Om de här damerna tog sig tid att känna och tänka efter inom sig, om de försökte lära känna sina "jag", hur skulle de då värdesätta diskussionen på bussen? Vad gav den dem - och varifrån kom denna elakhet? Inom sig har de säkert mycket rikare skatter än elakhet och negativa tankar. Vilka de nu är... vad vet "jag"? Skrivet av ©Huggolina 02:10 | LÄNKA | (0) comments |
|
|
|
