Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-03-01 JAG Alla vet väl vem jag är? Eller? Jag menar... alla använder vi ordet, men ändå har det lika många betydelser som det finns människor. När jag säger "jag", så menar jag något som ingen annan känner annat än på ytan. Ingen vet egentligen vem jag är, förutom jag själv. Tror jag. Många känner inte ens sig själva, så hur ska de då kunna förstå sig på andra? Deras jag finns gömda någonstans djupt inom dem, nästan i det undermedvetna. En plats i det stora själsliga, dit de aldrig ids bege sig. Men jag lovar, jaget kan vara ganska intressant, om man bara tar sig tid och låter tillvaron slå sig till ro. Någon berättade nyligen för mig om sina tankar, och kom med en inspirerande idé. Kanske stämmer den inte med verkligheten, men vad gör det? Vi lär ändå aldrig få veta, och medan vi lever kan vi lika gärna mata fantasin med sådant den tycker om att idissla. Det är ju så att kvantpartiklar har en "spegelbild" i partiklar som snurrar eller rör sig i motsatt riktning. Om man påverkar en av partiklarna, reagerar den andra spegelvänt. Idén jag fick höra är då: bär vi alla kanske inte på ett jämnt antal av dessa partiklar? Har de spridits ut över hela jorden, så att vi bara bär den ena partikeln av en massa partikelpar, medan dess speglingar finns någon annanstans? Är det kanske så att varje liten partikel inom mig har sin motpartikel på okända platser ute i världen? Kanske någon i en blomma, en annan i en fläckig gris, någon i en vattendroppe i Indiska Oceanen - och kanske även en i dig som läser detta? Kan i så fall dessa partiklar falla in i en gemensam svängningsfrekvens, liksom svängningar i en del av hjärnan påverkar andra delar, så att allt svänger i en gemensam frekvens (EEG)? Vi har t.ex en frekvens när vi är vakna, och en helt annan när vi sover. Kanske är det så att varje hjärna som helhet också kan kommunicera med andra hjärnor, men på ett så högt frekvensområde att det inte är mätbart? Och vilken spännande tanke, om också hela kropparna är synkroniserade med andra kroppar, växter och landområden! Ett kollektivt medvetande och minne har ju diskuterats emellanåt, för att förklara sådant som telepati (numera vetenskapligt bevisat), sanndrömmar och synskhet. Vem är då "jag"? Kanske är jag en del av dig. Kanske påverkar vi varandra mer än vi tror, genom att tänka kärleksfullt på världens folk. På bussen idag satt ett par äldre damer (i 60-årsåldern) bakom mig. Inte ett positivt eller glatt ord växlades under den kvart jag tyvärr råkade höra delar av samtalen. Det pratades högt och illa om kollegor: - Hon går där och vickar på röven, som om hon vore snygg. Hur gammal är hon? - 50. - Jaså, 50. Fast hon tror ju att hon är någon jävla tonåring, som hon klär sig! Men hon har ju ett arsle som en lagårdsdörr. Hela hon är ju bred. Fy fan! De mogna damerna hoppades även att den nykära 30-åriga kvinnan, som de båda kände, snart skulle bli besviken igen, eftersom hon tyckte att hennes nya kille (alldeles för god för henne - han skulle sääääkert snart inse vad hon hade gjort tidigare, och tröttna på henne. Om deras egna söner kommit hem med en sådan kvinna skulle de inte bli glada!), för hon var ju så hemsk att hon kallade honom "pappa" inför sina barn! Vad är det som gör att fysiskt mogna människor har dessa attityder? Vad är meningen med livet för dem? Jag blev på så dåligt humör, och de kan ju inte ha blivit glada själva heller. Kanske gör deras elaka tankar att världen känns lite tråkigare, även på håll? Ja, vem vet? Om de här damerna tog sig tid att känna och tänka efter inom sig, om de försökte lära känna sina "jag", hur skulle de då värdesätta diskussionen på bussen? Vad gav den dem - och varifrån kom denna elakhet? Inom sig har de säkert mycket rikare skatter än elakhet och negativa tankar. Vilka de nu är... vad vet "jag"? Skrivet av ©Huggolina 02:10 | LÄNKA |
Kommentarer:
Skicka en kommentar
|
|
|
|
