Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-08-29 VEM Vem är du? Och varför tror du att jag bryr mig om det? Varför tycks du gå och bära på en hemlighet? Jag tror du vill att jag ska vara nyfiken på vem du är. Ha! Som om jag ville veta det! Du vill egentligen avslöja allt om dig själv, men behåller ändå "hemligheten", bara för att verka spännande. Din hemlighet är inget annat än just en hemlighet. Precis som en väska utan innehåll. Det beror på att du bara tänker på hur andra uppfattar dig, istället för att skåda livet inifrån dig själv. På riktigt. Ditt jag verkar ligga i ytterfacket på väskan du bär, och instängd där ute försöker du skåda inåt, mot centrum, nästan som med en främlings ögon. Men materialet i väskan är ganska tätt, så du ser ingenting. Den är av plast eller galon, tror jag - något konstgjort. Så... varför skulle jag vilja veta vem du är? Nå - säg det då - vem är du? Äsch! Tillåt mig småle! Jag struntar i vem du är, och vad du har varit med om. Det är vad du tar åt dig utifrån, och vad du sänder ut, som är intressant. Den dag du tar åt dig av det som andra sänder ut, och detta sedan ligger sammanvävt i det du sänder ut, då är det något som intresserar mig. Vad du kallar eller hur du beskriver dig själv, är fullkomligt ointressant! Skrivet av ©Huggolina 22:16 | LÄNKA | (1) comments 2002-08-16 USELT Visst är allt ibland rent uselt? Du är en usel människa! Du förstår ju aldrig vad jag menar; har du något fel på förståndet? Ja, du är rentav en usel människokännare, som drar olika människor över en och samma kam. Du är en usel man. En man jag aldrig skulle kunna leva med. Min man, däremot, är en underbar människa. Och han vet precis hur jag känner och tänker! Min man är även en underbara människokännare, som ser mångfald i andra. Ja, jag har en underbar man. Men han är en man jag inte så länge till ska leva med. Livet tycks uselt - varför kan det inte vara lite enklare? Varför är inte det underbara det självklara? Det underbara är inte uselt, men det underbara är faktiskt inte heller underbart. Det är egentligen en paradox. Och nu verkar det underbara ha tagit slut, trots att det underbara finns kvar. Konstigt. Visst känns livet uselt ibland! Fast när jag tänker på det undrar jag ändå... är livet inte alldeles underbart oberäkneligt? Skrivet av ©Huggolina 10:59 | LÄNKA | (0) comments |
|
|
|
