Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-05-22 RÅD Nu ska du få ett gott råd. Den som finner råd har råd att bjuda vänner och bekanta på goda råd. Problemet är bara att man inte vill ha några råd, om man inte bett om dem först. Man vill leva i samråd med andra, inte på andras inrådan, och därför avråder man (genom oskrivna lagar) från att rådgiva. Om detta finns inga skriftliga råd, men frågan är om det åtminstone inte emellanåt vore befogat med ett litet gott råd i exempelvis rådhuset. Att acceptera och ta emot ett råd ter sig mer och mer som en större och generösare handling än att själv ge andra goda råd. Det kommer sig nog av att man tror att rådgivaren ser sig som förmer än mottagaren. I själva verket kan det bara vara ett inslag av spontant intresse för ämnet i sig, och ren vänlighet. Man råder inte över sitt eget öde. I rådande situation kan man råda bot på förrådet av rådlöshet, genom att låta ett eller annat gratisråd slinka in. Utan att ana oråd. Skrivet av ©Huggolina 20:51 | LÄNKA | (0) comments 2002-05-12 QUEEN Finns det några svenska ord på Q? Och finns det ord nog för ett engelskt ord som Queen? Queen of Swords är ett Tarot-kort. Den här svärd-drottningen dyker ofta upp som ett alias för mig själv, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Kanske avslöjar hon mer om mig än jag vill? Svärd-sviten står för intellekt, tankar födda i vänstra hjärnhalvan, idéer, kommunikation och tvister. Kyligt, flyktigt och gnistrande klart: sviten tenderar nämligen att sakna känslor, och kan visualisera människor som är hårda och logiska, eller sällan visar sina innersta känslor. Influenserna ligger alltså mest i logikens sinnevärld. Drottning-korten står för mjukhet och ödmjukhet, som samsas med självsäkerhet och trygghet. Queen of Swords står alltså för båda dessa delar, och kan visualisera en psykiskt utvecklad och mogen kvinna, som förstår vem och vad hon är, känslomässigt och spirituellt. En kvinna med vass tunga, som antagligen inte har några barn, men desto stabilare ekonomi. Om personen som visualiseras är outvecklad, kan Queen of Swords stå för intolerans och trångsynthet; någon som tycker det är svårt att inse hur andra människor kan ha skilda åsikter om saker som för henne är självklara. Jag tror att jag står med en fot i varje "mognadsläger". Varför skrattar jag annars så elakt åt dem som mest verkar leva för att synas och få bekräftelse? De har det säkert roligt, och de skrattar definitivt åt mig, i sin tur. Jag borde faktiskt ha ett roligare och mer ansvarslöst liv själv, och ska fundera på var jag ska sticka in svärdet nästa gång. Det lär bli i en öm punkt hos mig själv, medan jag säger "Dansa, din djävul, dansa!". Och sedan vänta på att andra ska se hur dåligt jag dansar...? Jag borde inte heller vara så seriös, eller försöka belysa saker från alla möjliga håll innan jag kan tänka mig att döma. För vad är rättvisa och jämlikhet, mer än en utopi? Jag lyckas nog aldrig förändra världen på mitt sätt. Och när jag väl dömer andra negativt, borde jag nog inte hugga huvudet av dem, som jag brukar. Mitt svärd är vasst, likt min tunga. Alldeles för vasst. Som så många andra kunde jag väl nöja mig med något enklare, eller bara med att få bekräftelse? Å andra sidan vill jag ju inte synas. Jag vill se! Det finns så många olika sanningar att studera. Eller kanske ingen sanning alls? Jo, det finns nog en sanning: att vara rädd för att vara rädd är nog symptomatiskt för någon som hela tiden bär med sig ett svärd. Skrivet av ©Huggolina 20:50 | LÄNKA | (0) comments 2002-05-10 PARALLELL Du lever ditt liv, och jag lever mitt. Kan du föreställa dig att våra liv utspelar sig i en transparent kub, som du kan vända och vrida på? Ja, håll den gärna i din hand, och se hur solens strålar bryter genom dess olika lager. Visst är det vackert, på något sätt? Komplicerat och ostrukturerat, samtidigt som det är mycket enkelt. Ungefär som ett blad från ormbunken: så tydligt sett på avstånd, och så oerhört komplext sett genom ett mikroskop. Ändå är detta inte en fullkomlig sanning, eller ens den enda sanningen. Vi är varandras vänner, och befinner oss därför i samma tänkta transparenta kub. Din livslinje ser ibland ut att dra åt ett liknande håll som min, men våra linjer kommer faktiskt aldrig att tangera varandra. Ser du inte att det inte finns någon tredje linje som kan förbinda dem båda? Din linje ligger på ett helt annat djup där inne; i ett annat z-lager än min. Du verkar tro att våra linjer på något sätt är sammanvävda, bara för att det ser så ut från en viss vinkel - din oföränderliga syn på mig. Om du verkligen skulle se efter lite mer noggrant, från en annan punkt, skulle du tydligt se det stora avståndet mellan oss på djupet. Jag önskar att du inte, från mitt djup till ditt, försökte dra i mina trådar för att väva ihop våra linjer. Det måste växa ut en ny linje mellan de båda djupen och våra livslinjer på ett naturligt sätt, för att vi tillsammans ska kunna bilda en vinkelspets. Och det kommer aldrig att ske. Det finns en mening även med parallella linjer. Om allting bara bestod av sammanväxta cirklar, rektanglar eller trianglar, skulle vi till exempel inte ha någon järnväg. Två parallella linjer kan fungera väldigt bra ihop, på sitt sätt, och det är inte meningen att de ska gå ihop. Visst finns det växlar i järnvägsspåren, men de båda spåren i sig tangerar aldrig varandra. Det är nya spår som tar vid där de första slutar. Om du drar för mycket och för våldsamt i mina trådar, kommer jag att bli tvungen att växla om till ett annat spår, där du inte alls är i närheten. Min tänkta framtidslinje, parallell med din, får då ersättas med en helt annan linje - ja, ett annat och ännu okänt stycke spår. Då är jag långt borta, kanske i en annan transparent kub, med min linje utrullad på måfå, likt en garnände som rullats ur ett nystan av en katt. Jag vill att min linje ska förbli sådan: spontant och fritt utrullad. Inte spänd och dragen i av dig. Skrivet av ©Huggolina 01:10 | LÄNKA | (0) comments |
|
|
|
