Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-05-12 QUEEN Finns det några svenska ord på Q? Och finns det ord nog för ett engelskt ord som Queen? Queen of Swords är ett Tarot-kort. Den här svärd-drottningen dyker ofta upp som ett alias för mig själv, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Kanske avslöjar hon mer om mig än jag vill? Svärd-sviten står för intellekt, tankar födda i vänstra hjärnhalvan, idéer, kommunikation och tvister. Kyligt, flyktigt och gnistrande klart: sviten tenderar nämligen att sakna känslor, och kan visualisera människor som är hårda och logiska, eller sällan visar sina innersta känslor. Influenserna ligger alltså mest i logikens sinnevärld. Drottning-korten står för mjukhet och ödmjukhet, som samsas med självsäkerhet och trygghet. Queen of Swords står alltså för båda dessa delar, och kan visualisera en psykiskt utvecklad och mogen kvinna, som förstår vem och vad hon är, känslomässigt och spirituellt. En kvinna med vass tunga, som antagligen inte har några barn, men desto stabilare ekonomi. Om personen som visualiseras är outvecklad, kan Queen of Swords stå för intolerans och trångsynthet; någon som tycker det är svårt att inse hur andra människor kan ha skilda åsikter om saker som för henne är självklara. Jag tror att jag står med en fot i varje "mognadsläger". Varför skrattar jag annars så elakt åt dem som mest verkar leva för att synas och få bekräftelse? De har det säkert roligt, och de skrattar definitivt åt mig, i sin tur. Jag borde faktiskt ha ett roligare och mer ansvarslöst liv själv, och ska fundera på var jag ska sticka in svärdet nästa gång. Det lär bli i en öm punkt hos mig själv, medan jag säger "Dansa, din djävul, dansa!". Och sedan vänta på att andra ska se hur dåligt jag dansar...? Jag borde inte heller vara så seriös, eller försöka belysa saker från alla möjliga håll innan jag kan tänka mig att döma. För vad är rättvisa och jämlikhet, mer än en utopi? Jag lyckas nog aldrig förändra världen på mitt sätt. Och när jag väl dömer andra negativt, borde jag nog inte hugga huvudet av dem, som jag brukar. Mitt svärd är vasst, likt min tunga. Alldeles för vasst. Som så många andra kunde jag väl nöja mig med något enklare, eller bara med att få bekräftelse? Å andra sidan vill jag ju inte synas. Jag vill se! Det finns så många olika sanningar att studera. Eller kanske ingen sanning alls? Jo, det finns nog en sanning: att vara rädd för att vara rädd är nog symptomatiskt för någon som hela tiden bär med sig ett svärd. Skrivet av ©Huggolina 20:50 | LÄNKA |
Kommentarer:
Skicka en kommentar
|
|
|
|
