Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-05-10 PARALLELL Du lever ditt liv, och jag lever mitt. Kan du föreställa dig att våra liv utspelar sig i en transparent kub, som du kan vända och vrida på? Ja, håll den gärna i din hand, och se hur solens strålar bryter genom dess olika lager. Visst är det vackert, på något sätt? Komplicerat och ostrukturerat, samtidigt som det är mycket enkelt. Ungefär som ett blad från ormbunken: så tydligt sett på avstånd, och så oerhört komplext sett genom ett mikroskop. Ändå är detta inte en fullkomlig sanning, eller ens den enda sanningen. Vi är varandras vänner, och befinner oss därför i samma tänkta transparenta kub. Din livslinje ser ibland ut att dra åt ett liknande håll som min, men våra linjer kommer faktiskt aldrig att tangera varandra. Ser du inte att det inte finns någon tredje linje som kan förbinda dem båda? Din linje ligger på ett helt annat djup där inne; i ett annat z-lager än min. Du verkar tro att våra linjer på något sätt är sammanvävda, bara för att det ser så ut från en viss vinkel - din oföränderliga syn på mig. Om du verkligen skulle se efter lite mer noggrant, från en annan punkt, skulle du tydligt se det stora avståndet mellan oss på djupet. Jag önskar att du inte, från mitt djup till ditt, försökte dra i mina trådar för att väva ihop våra linjer. Det måste växa ut en ny linje mellan de båda djupen och våra livslinjer på ett naturligt sätt, för att vi tillsammans ska kunna bilda en vinkelspets. Och det kommer aldrig att ske. Det finns en mening även med parallella linjer. Om allting bara bestod av sammanväxta cirklar, rektanglar eller trianglar, skulle vi till exempel inte ha någon järnväg. Två parallella linjer kan fungera väldigt bra ihop, på sitt sätt, och det är inte meningen att de ska gå ihop. Visst finns det växlar i järnvägsspåren, men de båda spåren i sig tangerar aldrig varandra. Det är nya spår som tar vid där de första slutar. Om du drar för mycket och för våldsamt i mina trådar, kommer jag att bli tvungen att växla om till ett annat spår, där du inte alls är i närheten. Min tänkta framtidslinje, parallell med din, får då ersättas med en helt annan linje - ja, ett annat och ännu okänt stycke spår. Då är jag långt borta, kanske i en annan transparent kub, med min linje utrullad på måfå, likt en garnände som rullats ur ett nystan av en katt. Jag vill att min linje ska förbli sådan: spontant och fritt utrullad. Inte spänd och dragen i av dig. Skrivet av ©Huggolina 01:10 | LÄNKA |
Kommentarer:
Skicka en kommentar
|
|
|
|
