Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
2003-03-10 ÄR Är vi de vi tror att vi är? Vem är jag? ÄR jag någon alls? Kanske leker livet genom mig, som om jag vore en glasskiva med små hål i: ljuset kan stråla igenom mig, och även mörkret når mina innersta vrår. Men inom mig är jag ingen, bara en vind av energi som vibrerar med en frekvens som ger mig en personlig ton. Man kan om man vill tänka sig mig som en glasknapp i samhällets kappa, fastknäppt i arbetslivet. En knapp som egentligen längtar efter att få knäppas upp, lossas från sin tunna tråd och ramla av. Som vill studsa iväg mot okända mål. Somliga knappar hamnar i yllekappor och andra i små barns samlarlådor. Det går knappt att föreställa sig hur livet skulle kunna te sig om det ville sig så. Men då jag inte är någon egentligen - allra minst en glasknapp - är jag knappast heller den som kan klaga över det ljus eller mörker som strömmat genom mina energier, en knapp sekund från mitt hjärtas senaste slag. Skrivet av ©Huggolina 11:04 | LÄNKA |
Kommentarer:
Skicka en kommentar
|
|