Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
2002-02-22 INFORMELLT Är social intelligens i själva verket konsten att vara formell? Som informell struntar man i de mest rituella traditionerna, och avgör mer individuellt hur man vill bete sig. Men det är inte många som vågar släppa sina yttre rollspel, som det formella kräver. Antingen för att de inte vill bli sårade av "de framgångsrika", eller för att de själva tillhör "de framgångsrika" och därför inte innehåller så mycket mer än en image. I gamla traditioner ligger tryggheten att den som vet att följa reglerna ses som intelligent och samlad. En sådan person ger ett självsäkert intryck. I rätt miljö, där han eller hon är van vid att vistas, behöver det inte finnas någon oro för upptäckten av den egentliga personligheten - den informella människan. Bakom det korrekta, väl inövade konstgjorda beteendet, pudret och de trendiga glasögonen, döljer sig hos många något som de aldrig vågar släppa fram offentligt. Spelets regler kan lura även den skarpögde; inte sällan avslöjas i efterhand hur chefer visat sig vara riktiga pirater. Medan deras yttre sociala skal har smickrat medmänniskorna i orgier av inbördes beundran, har deras informella jag, likt ständiga mörka skuggor, kliat sig i skrevet och hånflinande låtit girigheten dregla över diverse smutsiga kap. Informellt verkar de flesta "framgångsrika" människor vara ganska ointelligenta. Det är endast deras vilja att förmedla en image, en självbild som de innerst inne inte kan stå för, som gjort att de "kommit någonstans". Och då har de egentligen inte kommit längre än att de glänser lite mer just i gruppen för inbördes beundran. De har tjatat sig till fler förmåner än andra, och är stolta över det. De har klappat varandra på axlarna och hållt varandra om ryggen. Och ständigt påminner de varandra om vilka bra idéer som kläckts - idéer som mest bara gjort att de själva kan lysa lite starkare. Sällan har de tillfört omgivningen något. Social intelligens är alltså inte vad den kan tyckas vara. Den har en baksida i alla traditioner och etiketter, och många har mycket svårt att se vad som är bak och fram. De talar gärna öga mot öga med någon som samtidigt vänder ryggen till, så att säga. Kanske av rädsla för det informella. Och vem vet - kanske visar det sig vara tomt där inne, om kontakt mot alla odds skulle uppstå. En image är trots allt trevligare än ekande tomhet. Skrivet av ©Huggolina 20:38 | LÄNKA |
Kommentarer:
Skicka en kommentar
|
|