Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2010-08-19 EGENDOMLIG Är det inte ett egendomligt ord, om man tänker efter? Egendomligt att jag ens kom att tänka på det, när jag redan hade bestämt mig för något enkelt. Det skulle ju börja på E som i Enkelt. Som om den person som är egendomlig består av - eller beter sig som - en egendom. Med ens känner jag mig instängd, fångad i språket. Det vore att låta sig vrängas ut och in, och istället för att använda språket som ett verktyg låsa in sig i dess tvångströja. För språket har sina tvångströjor, det med. Människor från andra länder och med andra språk i ryggmärgen tycker förstås att svenskan är ett egendomligt språk. Likt afrikaan. Likt holländskan. Men i alla fall egendomligt. De förlorar sin naturliga yttrandefrihet och kan inte kommunicera fritt så som de är vana vid på sina egna språk. Det egendomliga språket svenskan virar sig kring dem som tvångströjor och leder in dem i nya liv som taxiförare, städare och pizzabagare. Egendomligt, är vad det är. Etiketter: språk Skrivet av ©Huggolina 21:33 | LÄNKA | (0) comments2005-08-02 DRESSERAD Imorse visade du igen att du inte respekterar mig mer än som ett husdjur som på sin höjd får gå och nosa längst ut i kanterna av det stängsel som du satt upp. Rör jag mig på ett sätt som är naturligt för mig själv men som inte kan tänkas ingå i din vane- och tankevärld, därför att du inte känner mina mål och intentioner, ger du mig en känslomässig elektrisk stöt så att jag tycks omgiven av elstängsel. För att jag ska fortsätta röra mig dresserat. Det krävs bara en svag ström för att trigga minnen från barndomens livegna tillvaro. Skrivet av ©Huggolina 08:41 | LÄNKA | (0) comments 2005-01-07 CHANS När får jag chansen till en chans? Chansen är vän till turen. Den kommer närmast slumpmässigt till den som har tur. Vari ligger egentligen skillnaden mellan tur och chans? Får man aldrig chansen kan man inte heller ta den, så det gäller att ha tur. Det gäller att våga chansa när chansen kommer förbi också, annars har man inte en chans att få en chans. Man kan chansa på att chansen ändå kommer till en, utan att tro sig ha tur, men har man otur kan det leda till att man satsat utan vinstchanser och man är fattigare än man tidigare var. Jag kan chansa på att chansen kommer, och på att jag då kommer att våga chansa. Jag tror att jag bums måste träna mig på att våga chansa, ifall jag får chansen att chansa snart! Skrivet av ©Huggolina 23:51 | LÄNKA | (0) comments 2003-12-26 BRAND Girigast av alla, den svarta röken. Sovande barn du lille gosse i pyjamas Sovande barn du lille spädbarn i blöjor Giriga lågor sent om julaftons kväll slickar i sig barnens luft alldeles runt knuten smyger, slickar, äter sig mätta Mamman hör dem slå och smälla lågorna har slutat smyga Glas exploderar trä knäpper och krullar sig Giriga lågor sent om julaftons kväll vill ha mer än barnens klappar Mamman i panik, hon skriker Det brinner jättemycket! Sovande barn du lille gosse har nu vaknat skakar i pyjamas i väntan på brandmän Sovande barn du spädbarn på min axel gråter lätt, så kall i blöja inviras i min halsduk Sovande barn hoppas ni drömde gott tillslut, i stickig luft mina små grannar Skrivet av ©Huggolina 20:27 | LÄNKA | (0) comments 2003-07-16 AVSIKT Kan man ha dålig syn på flera sätt - som t.ex dåliga avsikter? Alla ser inte lika bra, och många måste börja med glasögon när de kommer upp i ålder. Sikten blir ju sämre med åren. Men, hur är det egentligen med våra avsikter - har vi alla lika bra syn när det gäller sådana, eller behöver somliga av oss "glasögon" även på den fronten? "Det var inte min avsikt", säger många som blivit ertappade med att något gått galet. Kanske skyller de förloppet på andra istället för att erkänna att deras "avsyn" har försämrats - eller kanske aldrig varit särskilt god. Hur kan man hjälpa upp dåliga avsikter så att de blir klarare och bättre? Och hur får man någon att se klarare, om han eller hon inte ens insett att hans/hennes avsikter är dåliga, trots "goda avsikter"? Sådana "glasögon" vore en bra uppfinning, men vilka slipningar som i så fall vore de rätta beror nog på vem som studerar dem. Alla, oavsett skärpa i avsyn, verkar t.ex veta bäst hur man ska rösta i EMU-frågan, och avsikterna tycks vara desamma på båda sidor. Tja... kanske blir det lika bra, åt vilket håll man än ser. Min avsikt med denna fråga var bara att synliggöra "dålig avsyn/avsikt". Skrivet av ©Huggolina 00:47 | LÄNKA | (0) comments 2003-03-14 ÖGONBLICK Om jag ger dig en blick, vad ger jag dig då? För ett ögonblick möts våra ögon, och ett helt universum stormar genom mig. All den rymd som ryms i en blick kan nästan vara mer än jag mäktar med. Kanske beror det på vad jag väljer att se, eller snarare att inte filtrera bort. Med en snabb blinkning är ju hela världen som den brukar vara, men om jag vill ser jag - och fylls jag av - hela rymden. Många skådar sin egen spegelbild, eller tanken av den, i andras blickar. Inte för ett ögonblick tappar de koncentrationen på hur de kan ta sig ut. Men det når inte långt. Allt ytligt tillhör och stannar på ytan. Vid pupillen slås allt sönder och tolkas hur som helst i huvudet av den som tittar. Men det som inte är yta, utan mer likt universum under någons hud, går längre in och ut i evigheten, tillsammans med den som ser - den som verkligen ser. Allt finns överallt där man vill se det. Så, om jag ger dig ett ögonblicks ögonblick, vad händer då? Kan vi byta blickar och kanske byta liv? Och hur ser den som är blind? Någonstans måste väl rymden ändå tränga in? Många är frågorna. Så många att de knappt går att överblicka. För varför heter det ögonblick, när inget annat ändå blickar? Att höra någons korta suck skapar inga öronblickar. Bara ögat kan ha överblick, eller blicka ut i ögonhöjd. Och bara ögat vet hur länge det vill se. Eller hur länge det vågar se. En blick kan vara i evigheter, men hur länge varar då ett ögonblick? Tänk på det ett ögonblick. Skrivet av ©Huggolina 22:21 | LÄNKA | (0) comments 2003-03-10 ÄR Är vi de vi tror att vi är? Vem är jag? ÄR jag någon alls? Kanske leker livet genom mig, som om jag vore en glasskiva med små hål i: ljuset kan stråla igenom mig, och även mörkret når mina innersta vrår. Men inom mig är jag ingen, bara en vind av energi som vibrerar med en frekvens som ger mig en personlig ton. Man kan om man vill tänka sig mig som en glasknapp i samhällets kappa, fastknäppt i arbetslivet. En knapp som egentligen längtar efter att få knäppas upp, lossas från sin tunna tråd och ramla av. Som vill studsa iväg mot okända mål. Somliga knappar hamnar i yllekappor och andra i små barns samlarlådor. Det går knappt att föreställa sig hur livet skulle kunna te sig om det ville sig så. Men då jag inte är någon egentligen - allra minst en glasknapp - är jag knappast heller den som kan klaga över det ljus eller mörker som strömmat genom mina energier, en knapp sekund från mitt hjärtas senaste slag. Skrivet av ©Huggolina 11:04 | LÄNKA | (0) comments |
|
|
|
