Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning
|
|
| Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
|
|
2002-07-09 TÄNK Tänk om jag inte gick hem Ibland ser jag mig själv utifrån, när jag är på väg hem från jobbet. Arbetsplatsen ligger inte långt hemifrån, så jag promenerar gärna. Tiden mellan arbete och fritid är som en sluss, där allt som lagt sig på axlarna under dagen blåser bort igen under dessa behagliga promenader. Jag har aldrig gillat att ta med mig jobbet hem. Fritiden är för värdefull för det. Hur stor del av min fritid innebär umgänge med mitt hem? Och vad ger det mig? Vad skulle hända om jag inte gick hem, men inte heller stannade kvar på jobbet? Det blir lätt en självklarhet att antingen direkt efter arbetsdagens slut, eller efter en träff med bekanta/vänner eller ärenden på sta´n, ta sig hem. Hemmet är som en kuvös, som ger näring och kraft för att kunna leva vidare. Överallt i landet, och i resten av världen också, finns dessa hem. Konstruktionerna blir bara fler och fler. Olika, men ändå liknande, där människor bor. Varje byggnad hyser sina bestämda människor, och alla vet precis var de hör hemma. Ungefär som att varje hund följer sin husse eller matte vart han eller hon än går. Tänk, det är som om vi är hemmens husdjur. Eller som om hemmen är förlängningar av människokropparna. Ibland tycker jag att jag inte lever fullt ut när jag är hemma. Väggarna suger upp min fysiska närvaro - känner av att jag är i bostaden - och kräver mina psykiska krafter för att bli ett riktigt hem åt mig. Medan jag hämtar näring ur hemmets trygghet, förlorar jag samtidigt något av mig själv i det. Jag finns, men lever jag? Tänk, ibland när jag är på väg hem efter jobbet, önskar jag att jag vände åt ett annat håll. Allt vi behöver är tak över huvudet och mat för dagen. Varje kväll kunde vi låna en ny bostad på vägen, och njuta av en ny plats på jorden. De flesta arbetsplatser kunde välkomna förbipasserande arbetare. Många av sysslorna kunde följa oss på färden, vi arbetar ju med så mycket onödiga saker och kunde återgå till mer flexibla och naturliga processer. Jag drömmer om en vandring in i solnedgången, som varje kväll hälsar mig på en ny plats. Mitt hem kunde vara mina skor. Tänk om jag kanske inte går hem imorgon... Skrivet av ©Huggolina 00:19 | LÄNKA |
Kommentarer:
Skicka en kommentar
|
|
|
|
