Bokstaven Funderingar kring ett ord i taget, i bokstavsordning |
2002-06-06 SÄLLSKAP Om varje sällskap vore en säll upplevelse! Man kan undra var ordet sällskap kommer ifrån. Jag tolkar säll som något unikt, en riktig raritet. Jag menar... passar inte ordet sällskap bättre in på det som eremiter upplever, ensamma ute i sälla marker? Jag trivs oftast förträffligt i mitt eget sällskap, likaväl som jag kan trivas ihop med andra, och det är väl inte så sällsynt. Mest uppskattar jag att dela filosofiska tankegångar med någon som också tycker det är spännande att diskutera och hitta nya synvinklar. Ibland undrar jag hur det skulle kännas att bara vara intresserad av saker som ligger helt utanför det som pågår i huvudet, liksom: utseende, statusjakt och att charma andra. Vad gör man då när man är ensam, i sitt eget sällskap? Eller är sådana tillfällen sällsynta? Djur är väldigt bra på det här med sällskap, tycker jag. De tycker om att bara finnas där för varandra (och oss människor), och gläds åt kommunikationen så som den är. I all enkelhet. Kanske är det bra att vi är så olika - alltid finns det något sällskap som passar. Skrivet av ©Huggolina 19:40 | LÄNKA |
Kommentarer:
Skicka en kommentar
|
|